Låttips #5: Fuck ditt liv – Daniela Rathana.
Detta inlägg baseras utifrån en ny rapport från SCB.
Läs rapporten här (klicka på länk).
Jag vill prata om en ny rapport från SCB, Statistikmyndigheten. Denna rapport publicerades på deras hemsida i slutet av november och visar att det finns en starkare nedstämdhet bland barn och ungdomar med funktionsvariation i jämförelse med “friska” barn.
Rapporten skapades genom en webbenkät som barn/ungdomar från 12 till 18 år fick svara på. En sak var ganska tydlig i min mening, att flickor med funktionsvariation upplever nedstämdhet mer än pojkar med funktionsvariation. Jag tycker att det är en viktig del i rapporten, att komma ihåg att det självklart blir på det sättet då flickor faktiskt är _flickor_ och redan får stå ut med saker som relaterar till det. Vi behöver inte gå in på patriarkatet och vad flickor och kvinnor får uppleva i jämförelse med pojkar och män men har man inte koll på det rekommenderar jag att läsa på om sexism och hur det börjar påverka en person redan när man är barn.
Jag rekommenderar att läsa rapporten på egen hand och fundera på varför det ser ut på det här sättet. Jag tror utanförskap kan vara en del av problemet, du hamnar i ett slags utanförskap oavsett om du vill det eller inte. Många kids spelar till exempel olika sporter och får kompisar genom det, där är en tydlig grej som man behöver stå över om man har en fysisk funktionsvariation. Hur lyckas vi få in barn med funktionsvariation i fritidsaktiviteter, som inte är någon sport, där dom kan umgås med andra barn och lättare skaffa vänner? Dela gärna era tankar och vad ni tror behöver göras. Om du själv har en funktionsvariation precis som jag, vad tänker du om denna rapport?