Låttips #3: Keep Driving – Harry Styles.
Jag vill dedikera det här inlägget till min kära Jennifer. Det finns ingen som kan läsa av mig på det sättet Jennifer gör, hon förstår vad jag tänker ibland utan att jag behöver säga några ord. Till och med så att hon kan läsa av mig innan jag själv förstått vad jag tänker. Vår vänskap började med att jag skrev ett meddelande till Jennifer via Messenger ca 2013. Jag frågade om hon ville ta en fika. Vi hade gemensamma vänner, gick på samma gymnasium, följde varandra på sociala medier och jag reagerade på att vi hade väldigt lika musiksmak. En sån där detalj som kändes viktig när man kommer från en liten stad i Norrland, i alla fall för mig var det det. Jag fick en stark känsla av att “den här tjejen vill jag vara kompis med”. Jag hade inte fel, snarare hade jag ingen aning om att personen jag trodde skulle kunna bli en bra kompis istället blev min bästa vän och favoritperson.
Vi är så väldigt olika, samtidigt som vi är extremt lika. Vi är lika på sånt som betyder något, medan när det gäller sånt som är mer ytligt eller trivialt som typ godissmak eller när vi går och lägger oss på kvällarna krockar vi totalt. Våra grundvärderingar går ihop, hur vi ser på världen går ihop, vi ser ofta saker från samma typ av perspektiv och förstår hur den andra tänker och känner. När jag älskar att vara hemma och göra ingenting vill Jennifer ut och hitta på saker. När Jennifer vill att det ska vara städat runt henne har jag tusen grejer runt mig hela tiden, jag vet inte varför jag har det så utan det blir bara så av någon oklar anledning. Jag är högljudd och flängig, Jennifer pratar på lagom ljudnivå och är organiserad och strukturerad. Jennifer läser böcker, jag lyssnar på musik. Det vi har gemensamt är våra “resor” i livet, vi har gått igenom så mycket (framförallt de senaste åren) och utvecklats på massa plan separat men alltid haft den andre att luta oss mot. Den tryggheten är det bästa med vår relation, att vi alltid backar varandra och går igenom saker tillsammans. Det finns ingen skam, den har vi tagit bort för längesen. Det finns inte heller någon press i att prestera, utan vi prioriterar vår psykiska och självklart även fysiska hälsa före alla “måsten” i en relation. Vi har en bästis-tatuering som ni kan se här nedan, det är alltså en person som faller i händerna (jag förklarar då vi båda har mött personer som inte ser direkt vad tatueringen är för något) och tatueringen symboliserar hur vi går igenom livet hand i hand.
Tack Jennifer för att du är den du är. Jag älskar dig mer än ord i detta fjuttiga, lilla blogginlägg kan förklara och utan dig hade jag varit lost. Det finns ingen som du och jag känner mig rik som har dig som bästa vän. Tänk att jag vann bästa vän-lottteriet.
