Låttips #6: Chinese Satellite – Phoebe Bridgers.
Låt mig berätta en liten historia om ett par själsfränder.
Sara och jag var båda 5 år gamla och skulle börja “mini-ettan”, som det kallades för år 1999. “Mini-ettan” var året innan första klass, jag vet inte vad man kallar det för dessa dagar. Vi var båda busiga, gillade att hitta på hyss och hade många kompisar. Ingen av oss kommer ihåg första mötet, vi var trots allt bara 5 år gamla, men vi vet att vi började leka och hänga direkt. De kommande åren var vi alltid sida vid sida. Sara blev mer än en bästa vän, hon kändes som min tvillingsyster. Vi upplevde typ alla “första gången”-grejer ihop, både som barn och tonåringar. Sara var med första gången jag pussade min första kille när jag var 10 år. Hon stod några meter bort och hejade på, min alldeles egna cheerleader. Sedan var det första ciggen, första gången vi drack alkohol, första fyllan kort därefter.
Sara är den ljusa versionen av mig. När jag ibland har ett mörker runt mig är Sara solen. Hon är den varmaste personen jag någonsin träffat. Varm, inkännande, genuin men samtidigt hysteriskt rolig. Under åren 1999-2005 stod vi ofta på scenen tillsammans. Vi spelade teater med vår egna improvisationsteater på “sista timmen” på fredagar, vi flamsade runt och fick våra klasskamrater att skratta när vi betedde oss märkligt. En gång spelade Sara en alkis och läraren fick ta ut henne ur klassrummet för att säga att hon gick för långt, det var lite för mörk humor. Jag tror vi var 6 år gamla då. En gång tävlade vi i skolans egna Små stjärnorna och vi uppträdde som Smurfarna, i duo-form.
Under tonåren hade vi alltid varandra som trygghet. Vi hade några gemensamma kompisar men umgicks i olika kretsar. Ibland kunde vi mötas men oftast var vi inte på samma plats. Det var okej för oss, vi kunde hänga på skolan eller träffas på annat håll men sedan uppdatera varandra över telefon på kvällen. Det var skönt att vi kunde backa den andra och finnas där med ett utifrån perspektiv när det behövdes. Vi hade till och med ett år där vi inte hade kontakt särskilt ofta men på något sätt hittade vi tillbaka. Jag kan inte förklara hur vi hittade tillbaka, vi bara gjorde det på det mest naturliga sättet.
Idag är vi 31 år gamla och tryggheten är starkare än någonsin. Trots att vi inte bor i samma stad. Sara är min själsfrände och jag är hennes. Jag skulle kunna skriva en fet bok om alla minnen, vad vi har gått igenom och hur vårt band är läskigt starkt. Sara kan vara den person som jag skulle hjälpa till att råna en bank med, att det är på den nivån. Jag vet inte vem jag skulle varit utan Sara, det menar jag verkligen. Min otroliga tvillingsyster och själsfrände.
